Pappa Del 2
Efter någon vecka fick han komma hem till Karlstads sjukhus.
Första tiden lpåg han på IVA. När han vaknade första gången där så raserade min värld igen.
Han visste inte vem jag var.
Del 2
Efter de att pappa vaknade upp på IVA så förändrades allt...
Att han inte visste vem jag var var det som gjorde mig mest ledsen.
Han låg där i sängen och tittade på mig med stora ögon, han verkade rädd. Rädd för sin egen dotter.
Ingen kunde svara på om han någonsin skulle bli normal igen, ingen visste något.
Efter några dagar på IVA hade han sitt första genombrott.
Jag och Linda åkte dig och hälsade på han, då för sörsta gången såg han vem jag var. Han log när han såg mig.
Linda grät och jag fick hålla tårarna inne. Han drack t.o.m någon läskig dryck som såg vidrig ut.
Men den ljuspunkten var borta dagen efter.
I 3 månader satt jag på sjukhuset hela besökstiderna, ja inte på IVA då eftersom dom har fri besökstid där, men dag ut och dag in var jag på sjukhuset.
När han väl kom på AVD så hoppade han runt mellan 14-15-22.
22:an stannade han längst på.
Mellan tiden från en AVD tills dess han kom hem hände de otroligt mycket, han rymde 3 gånger, han fick lära sig prata, läsa och gå.
Rehabliteringen var de svåraste för mig att uppleva, då man gärna vill hjälpa till men inte får, eftersom han ska lära sig själv.
Han kan än i dag inte läsa, han har tappat massa ord, byter namn på saker och människor, kan inte förklara sig och har inget minne kvar.
Allt detta är jobbigt för mig att bära på ensam.
Som de är i dagen läge är jag ensam om att ta hand om pappa, jag har stöd från Magnus och Mamma med familj men ändå är de jag som drar. Jag är Mamma åt min egen Pappa
Kommer skriva rent allt detta senare och dela upp de i fler inlägg. Detta är en salig röra och jag kommer fördjupa mig i alla punkter..
Så detta är mest för mig själv så allt blir en berättelse istället för tusen som de känns som.
Puss på pannan / MiNNa
Första tiden lpåg han på IVA. När han vaknade första gången där så raserade min värld igen.
Han visste inte vem jag var.
Del 2
Efter de att pappa vaknade upp på IVA så förändrades allt...
Att han inte visste vem jag var var det som gjorde mig mest ledsen.
Han låg där i sängen och tittade på mig med stora ögon, han verkade rädd. Rädd för sin egen dotter.
Ingen kunde svara på om han någonsin skulle bli normal igen, ingen visste något.
Efter några dagar på IVA hade han sitt första genombrott.
Jag och Linda åkte dig och hälsade på han, då för sörsta gången såg han vem jag var. Han log när han såg mig.
Linda grät och jag fick hålla tårarna inne. Han drack t.o.m någon läskig dryck som såg vidrig ut.
Men den ljuspunkten var borta dagen efter.
I 3 månader satt jag på sjukhuset hela besökstiderna, ja inte på IVA då eftersom dom har fri besökstid där, men dag ut och dag in var jag på sjukhuset.
När han väl kom på AVD så hoppade han runt mellan 14-15-22.
22:an stannade han längst på.
Mellan tiden från en AVD tills dess han kom hem hände de otroligt mycket, han rymde 3 gånger, han fick lära sig prata, läsa och gå.
Rehabliteringen var de svåraste för mig att uppleva, då man gärna vill hjälpa till men inte får, eftersom han ska lära sig själv.
Han kan än i dag inte läsa, han har tappat massa ord, byter namn på saker och människor, kan inte förklara sig och har inget minne kvar.
Allt detta är jobbigt för mig att bära på ensam.
Som de är i dagen läge är jag ensam om att ta hand om pappa, jag har stöd från Magnus och Mamma med familj men ändå är de jag som drar. Jag är Mamma åt min egen Pappa
Kommer skriva rent allt detta senare och dela upp de i fler inlägg. Detta är en salig röra och jag kommer fördjupa mig i alla punkter..
Så detta är mest för mig själv så allt blir en berättelse istället för tusen som de känns som.
Puss på pannan / MiNNa
Orkar ja?
Känner ingen ork alls i all lägga ner mer energi på pappa.
Varför har ja sådan ångest över att inte kunna hjälpa pappa?
Allt jag gör nu för tiden när jag pratar med pappa är att skrika på han. Orkar inte ha de så..
Tårarna bara rinner men ja ler för att inte visa mig svag.. Och ja jag vet Magnus att jag kan prata med dig. Men de är jobbigt. De äter upp min talförmåga...
Ursäkta felstvning, ögonen fylls med tårar jag inte vill släppa. Dom brinner... Dom faller.
Vill inte ringa läkare heller.. Hur fan ska ja göra, kan inte släppa taget. Vad ni än säger... De GÅR inte...
Skriver nog mer snart..
Puss på pannan // MiNNa
Varför har ja sådan ångest över att inte kunna hjälpa pappa?
Allt jag gör nu för tiden när jag pratar med pappa är att skrika på han. Orkar inte ha de så..
Tårarna bara rinner men ja ler för att inte visa mig svag.. Och ja jag vet Magnus att jag kan prata med dig. Men de är jobbigt. De äter upp min talförmåga...
Ursäkta felstvning, ögonen fylls med tårar jag inte vill släppa. Dom brinner... Dom faller.
Vill inte ringa läkare heller.. Hur fan ska ja göra, kan inte släppa taget. Vad ni än säger... De GÅR inte...
Skriver nog mer snart..
Puss på pannan // MiNNa
Måndag... Del 1 Pappa
Hej alla!
Hatar egentligen Måndagar men denna känns lite annorlunda...
I dag känner ja för att börja berätta om min pappa..
Så here we go...
Min pappa har alltid varit missbrukare av Alkohol. Själv dricker jag men väldigt sällan.
Sedan 2006 har jag tagit hand om min pappa varje dag.
I juni 06 var jag ute med en vän (inte värd att nämnas) jag är väldigt noga med att ringa pappa för att säga god natt.
Men denna kväll var annorlunda, hans telefon var avstäng vilket den inte är normalt.
Min puls gick upp i max. Egentligen hade jag ju inget att vara orolig över, men minnet gick tillbaka till samtalet innan.
Han sa att han "inte skulle leva i morgon" där kom första tanken på att något hänt.
Men vännen försökte lugna mig men något kändes fel...
Jag kunde ju inte direkt ringa Akuten och fråga om Pappa var där heller. Hur sjuk vore inte de?
Jag tänkte hela kvällen och åkte hel för att sova..
Kl 09:30 ringde min mamma på morgonen... Jag visste på en gång att något hänt..
Min kille svarade och väckte mig.
Pappa skulle flygas till Uppsala nu på en gång. Hela min värld sprack.
Vad händer nu tänkte jag, varför?
Han flögs dit och nån timme efter att jag fick reda på de ringde vi dit.
Han hade sk Subduralhematom. ( Inklistrad text bred text)
Ett subduralt hematom är en blödning mellan hårda hjärnhinnan och hjärnytan. Denna blödningstyp uppstår framför allt hos äldre personer och unga vuxna och beror oftast på sönderslitna blodkärl vid hjärnytan. Traumat mot huvudet tenderar att vara mer omfattande och även förenat med andra hjärnskador (kontusionsblödningar, subaraknoidalt blod). Även denna blödningstyp brukar kräva operation med utrymning.
Min pappa låg medvetslös i 5 dygn.
Eftersom han är alkoholist kunde dom inte operera han, blodet är för lättflytande.
När jag kom till Uppsala låg han där med slangar, inget hår alls kvar eftersom de var tänkt att dom skulle operara han.
Efter någon vecka fick han komma hem till Karlstads sjukhus.
Första tiden lpåg han på IVA. När han vaknade första gången där så raserade min värld igen.
Han visste inte vem jag var.
Kommer att forstätta med Rehabliteringen så snart som möjligt. Blir lite väl mycket att läsa på en gång och att skriva.
Puss på pannan / MiNNa
Hatar egentligen Måndagar men denna känns lite annorlunda...
I dag känner ja för att börja berätta om min pappa..
Så here we go...
Min pappa har alltid varit missbrukare av Alkohol. Själv dricker jag men väldigt sällan.
Sedan 2006 har jag tagit hand om min pappa varje dag.
I juni 06 var jag ute med en vän (inte värd att nämnas) jag är väldigt noga med att ringa pappa för att säga god natt.
Men denna kväll var annorlunda, hans telefon var avstäng vilket den inte är normalt.
Min puls gick upp i max. Egentligen hade jag ju inget att vara orolig över, men minnet gick tillbaka till samtalet innan.
Han sa att han "inte skulle leva i morgon" där kom första tanken på att något hänt.
Men vännen försökte lugna mig men något kändes fel...
Jag kunde ju inte direkt ringa Akuten och fråga om Pappa var där heller. Hur sjuk vore inte de?
Jag tänkte hela kvällen och åkte hel för att sova..
Kl 09:30 ringde min mamma på morgonen... Jag visste på en gång att något hänt..
Min kille svarade och väckte mig.
Pappa skulle flygas till Uppsala nu på en gång. Hela min värld sprack.
Vad händer nu tänkte jag, varför?
Han flögs dit och nån timme efter att jag fick reda på de ringde vi dit.
Han hade sk Subduralhematom. ( Inklistrad text bred text)
Ett subduralt hematom är en blödning mellan hårda hjärnhinnan och hjärnytan. Denna blödningstyp uppstår framför allt hos äldre personer och unga vuxna och beror oftast på sönderslitna blodkärl vid hjärnytan. Traumat mot huvudet tenderar att vara mer omfattande och även förenat med andra hjärnskador (kontusionsblödningar, subaraknoidalt blod). Även denna blödningstyp brukar kräva operation med utrymning.
Min pappa låg medvetslös i 5 dygn.
Eftersom han är alkoholist kunde dom inte operera han, blodet är för lättflytande.
När jag kom till Uppsala låg han där med slangar, inget hår alls kvar eftersom de var tänkt att dom skulle operara han.
Efter någon vecka fick han komma hem till Karlstads sjukhus.
Första tiden lpåg han på IVA. När han vaknade första gången där så raserade min värld igen.
Han visste inte vem jag var.
Kommer att forstätta med Rehabliteringen så snart som möjligt. Blir lite väl mycket att läsa på en gång och att skriva.
Puss på pannan / MiNNa
Tisdag!
Hejsan...
Helgen som varit har varit jätte mysig..
Ja förutom att mamma är sjuk...
Varit ute i solen hela dagarna och lek med Rickard...
Lämnade han i söndags och jag tyckte de va jobbigt...
Men han kommer ju igen... :o)
Magnus!!
Jag är så otroligt glad att jag har dig vid min sida... Du anar inte...
När jag sover hos dig och vaknar av att ångesten kommer får jag alltid väcka dig
(även om de räcker med att titta på dig och hålla om dig hårt)
Men du finns alltid hos mig och för mig.
Tack för att du földe med till Säffle i dag med..
Älskar dig...
Var ju som sagt på Säffle Röntgen i dag,
blev sjukt nervös när jag satt där...
Mått lite dåligt i dag men jag hoppas de ger sig snart...
Nu ska ja kolla film och prata med älskling snart..
Puss på er..// MiNNa
Helgen som varit har varit jätte mysig..
Ja förutom att mamma är sjuk...
Varit ute i solen hela dagarna och lek med Rickard...
Lämnade han i söndags och jag tyckte de va jobbigt...
Men han kommer ju igen... :o)
Magnus!!
Jag är så otroligt glad att jag har dig vid min sida... Du anar inte...
När jag sover hos dig och vaknar av att ångesten kommer får jag alltid väcka dig
(även om de räcker med att titta på dig och hålla om dig hårt)
Men du finns alltid hos mig och för mig.
Tack för att du földe med till Säffle i dag med..
Älskar dig...
Var ju som sagt på Säffle Röntgen i dag,
blev sjukt nervös när jag satt där...
Mått lite dåligt i dag men jag hoppas de ger sig snart...
Nu ska ja kolla film och prata med älskling snart..
Puss på er..// MiNNa
Valborg bilder
Valborg - Fryken - 2009
Valborg
Hej!
I dag mår jag inte bättre, ångest..
De kryper i hela kroppen...
Valborg förra året var underbar...
Fast ja inte visste direkt vart jag var... Men kul hade jag..
Jävligt kul... Ändå kom ångesten där med...
Men minnet består- en hel sjuk resa med vänner som ja trivs med...
Nu ska ja möta mamma, leka med Rickard och sen sprutan på mormor,
sen bär det av till fryken... Jag och Rickard ska Meta... Haha
Får vi fisk svimmar jag.. Är rädd för fisk som finns i sjön alltså...
Jo just de ja, jag berättade för mamma om min panik igår, de kändes okej...
Nu ska ja pussa på Magnus, göra mig helt i ordning och sakta ta mig ut till bilen och möta mamma....
Skriver mer i kväll hoppas jag...
Puss på pannan / MiNNa
I dag mår jag inte bättre, ångest..
De kryper i hela kroppen...
Valborg förra året var underbar...
Fast ja inte visste direkt vart jag var... Men kul hade jag..
Jävligt kul... Ändå kom ångesten där med...
Men minnet består- en hel sjuk resa med vänner som ja trivs med...
Nu ska ja möta mamma, leka med Rickard och sen sprutan på mormor,
sen bär det av till fryken... Jag och Rickard ska Meta... Haha
Får vi fisk svimmar jag.. Är rädd för fisk som finns i sjön alltså...
Jo just de ja, jag berättade för mamma om min panik igår, de kändes okej...
Nu ska ja pussa på Magnus, göra mig helt i ordning och sakta ta mig ut till bilen och möta mamma....
Skriver mer i kväll hoppas jag...
Puss på pannan / MiNNa
Only Me
Only me.... I Can Fool You!!!
