Måndag... Del 1 Pappa
Hej alla!
Hatar egentligen Måndagar men denna känns lite annorlunda...
I dag känner ja för att börja berätta om min pappa..
Så here we go...
Min pappa har alltid varit missbrukare av Alkohol. Själv dricker jag men väldigt sällan.
Sedan 2006 har jag tagit hand om min pappa varje dag.
I juni 06 var jag ute med en vän (inte värd att nämnas) jag är väldigt noga med att ringa pappa för att säga god natt.
Men denna kväll var annorlunda, hans telefon var avstäng vilket den inte är normalt.
Min puls gick upp i max. Egentligen hade jag ju inget att vara orolig över, men minnet gick tillbaka till samtalet innan.
Han sa att han "inte skulle leva i morgon" där kom första tanken på att något hänt.
Men vännen försökte lugna mig men något kändes fel...
Jag kunde ju inte direkt ringa Akuten och fråga om Pappa var där heller. Hur sjuk vore inte de?
Jag tänkte hela kvällen och åkte hel för att sova..
Kl 09:30 ringde min mamma på morgonen... Jag visste på en gång att något hänt..
Min kille svarade och väckte mig.
Pappa skulle flygas till Uppsala nu på en gång. Hela min värld sprack.
Vad händer nu tänkte jag, varför?
Han flögs dit och nån timme efter att jag fick reda på de ringde vi dit.
Han hade sk Subduralhematom. ( Inklistrad text bred text)
Ett subduralt hematom är en blödning mellan hårda hjärnhinnan och hjärnytan. Denna blödningstyp uppstår framför allt hos äldre personer och unga vuxna och beror oftast på sönderslitna blodkärl vid hjärnytan. Traumat mot huvudet tenderar att vara mer omfattande och även förenat med andra hjärnskador (kontusionsblödningar, subaraknoidalt blod). Även denna blödningstyp brukar kräva operation med utrymning.
Min pappa låg medvetslös i 5 dygn.
Eftersom han är alkoholist kunde dom inte operera han, blodet är för lättflytande.
När jag kom till Uppsala låg han där med slangar, inget hår alls kvar eftersom de var tänkt att dom skulle operara han.
Efter någon vecka fick han komma hem till Karlstads sjukhus.
Första tiden lpåg han på IVA. När han vaknade första gången där så raserade min värld igen.
Han visste inte vem jag var.
Kommer att forstätta med Rehabliteringen så snart som möjligt. Blir lite väl mycket att läsa på en gång och att skriva.
Puss på pannan / MiNNa
Hatar egentligen Måndagar men denna känns lite annorlunda...
I dag känner ja för att börja berätta om min pappa..
Så here we go...
Min pappa har alltid varit missbrukare av Alkohol. Själv dricker jag men väldigt sällan.
Sedan 2006 har jag tagit hand om min pappa varje dag.
I juni 06 var jag ute med en vän (inte värd att nämnas) jag är väldigt noga med att ringa pappa för att säga god natt.
Men denna kväll var annorlunda, hans telefon var avstäng vilket den inte är normalt.
Min puls gick upp i max. Egentligen hade jag ju inget att vara orolig över, men minnet gick tillbaka till samtalet innan.
Han sa att han "inte skulle leva i morgon" där kom första tanken på att något hänt.
Men vännen försökte lugna mig men något kändes fel...
Jag kunde ju inte direkt ringa Akuten och fråga om Pappa var där heller. Hur sjuk vore inte de?
Jag tänkte hela kvällen och åkte hel för att sova..
Kl 09:30 ringde min mamma på morgonen... Jag visste på en gång att något hänt..
Min kille svarade och väckte mig.
Pappa skulle flygas till Uppsala nu på en gång. Hela min värld sprack.
Vad händer nu tänkte jag, varför?
Han flögs dit och nån timme efter att jag fick reda på de ringde vi dit.
Han hade sk Subduralhematom. ( Inklistrad text bred text)
Ett subduralt hematom är en blödning mellan hårda hjärnhinnan och hjärnytan. Denna blödningstyp uppstår framför allt hos äldre personer och unga vuxna och beror oftast på sönderslitna blodkärl vid hjärnytan. Traumat mot huvudet tenderar att vara mer omfattande och även förenat med andra hjärnskador (kontusionsblödningar, subaraknoidalt blod). Även denna blödningstyp brukar kräva operation med utrymning.
Min pappa låg medvetslös i 5 dygn.
Eftersom han är alkoholist kunde dom inte operera han, blodet är för lättflytande.
När jag kom till Uppsala låg han där med slangar, inget hår alls kvar eftersom de var tänkt att dom skulle operara han.
Efter någon vecka fick han komma hem till Karlstads sjukhus.
Första tiden lpåg han på IVA. När han vaknade första gången där så raserade min värld igen.
Han visste inte vem jag var.
Kommer att forstätta med Rehabliteringen så snart som möjligt. Blir lite väl mycket att läsa på en gång och att skriva.
Puss på pannan / MiNNa
Kommentarer
Postat av: Anna
Oj. Kan inte ens föreställa mig hur det måste vara att gå igenom detta...
Postat av: Veronica
Usch va hemskt. Ja har aldrig varit me om att d händer ens far (eftersom ja knappt vet va min far heter) Men blir berörd när ja läser d. D va väldigt fint skrivet. ja läser gärna fortsättningen. Kraam
Postat av: Julia
Nee gud förstår nt hur du kan vilja gå igenom detta. Men dt verkar som om du e stark nog för att klara dt. KRAM ;)
Trackback
